Vem gifte sig med Gian Galeazzo Visconti?

Giovanni Galeazzo Visconti (känd som Gian Galeazzo), född 1351, död 1402, var härskare över Milano från 1378 till sin död; från 1395 som hertig.

Gian Galeazzo Visconti ärvde av sin far Galeazzo II västra Milano med stora landområden som Pavia. Genom att år 1385 tillfångata och avrätta sin farbror Bernabò blev han ensam härskare över hela det milanesiska territoriet. Med honom nådde huset Visconti höjden av sin makt, och han ökade sitt välde med städerna Verona, Vicenza, Padua, Belluno Siena, Pisa, Perugia, Assisi och Bologna. Hans mål var att skapa en stark norditaliensk territorialstat.

År 1395 köpte han titeln hertig av Milano av kejsar Wenzel för 100 000 floriner. Visconti var en stor vän av konst och vetenskap. Bland annat återställde han universitetet i Piacenza, grundade en målar- och byggnadsakademi, och samlade själv ihop ett stort bibliotek. Under hans regering påbörjades även stora byggnadsverk som domkyrkan i Milano, och klostret Certosa samt bron över Ticino vid Pavia.

Han var gift två gånger, först med Isabella av Frankrike, som han fick grevskapet Vertus i Champagne med. Tillsammans fick de dottern Valentina som gifte sig med hertig Ludvig av Orleans. Hans andra äktenskap var med kusinen Caterina Visconti, som han fick sönerna Gian Maria och Filippo Maria med.

Han dog den 3 september 1402 i pesten, när han var nära att ta över Florens.

Isabella of France (1 October 1348 – 11 September 1372) was a French princess and member of the House of Valois, as well as the wife of Gian Galeazzo Visconti, who after her death became Duke of Milan.

Katarina Visconti, född 1361, död 17 oktober 1404, var en hertiginna av Milano, gift med Milanos hertig Gian Galeazzo Visconti. Hon var Milanos regent 1402–1404 som förmyndare för sin son.

Hon var dotter till Bernabo Visconti, herre av Milano, och Beatrice Regina della Scala. Ett äktenskap föreslogs 1379 med kung Richard II av England, men hon blev i stället vigd vid sin kusin Gian Galeazzo Visconti år 1380.

Hennes make efterträdde hennes far som herre av Milano och blev 1395 hertig, vilket gjorde henne till den första hertiginnan av Milano. Maken gav henne staden Monza som förläning, och utnämndes till regerande dam över staden Vicenza.

Vid makens död 1402 blev hon förmyndare och regent för sin omyndige son. Hennes regeringstid tvingades möta svåra strider där makens legitima och illegitima arvingar stred om land och makt. Hennes regering försvarades av greve Francesco Barbavara av Valsesia och utmanades av Facino Cane. Cane segrade och övertygade hennes son om att hon var skyldig till förräderi.

Hon arresterades därför på sin sons order 18 augusti 1404, något som därmed avslutade hennes regering, och fängslades på sitt slott Monza, där hon avled i vad som troddes vara förgiftning.