Vem gifte sig med Filippo Maria Visconti?

Filippo Maria Visconti, född 1392, död 13 augusti 1447, var hertig av Milano från 1412 till sin död.

Vid hans far Gian Galeazzo Viscontis död fick Filippo Maria ärva Pavia och flera andra städer, även om det var brodern Gian Maria som ärvde hertigtiteln. Under Gian Marias tioåriga regeringstid var hertigdömet i upplösning, och efter en sammansvärjning tog Filippo Maria över som hertig av Milano.

Filippo Maria försökte återupprätta familjens makt, och med hjälp av condottiero Carmagnola lyckades han återerövra Lombardiet. Carmagnolas framgång fick dock hertigen Visconti att känna sig hotad, och condottieron tvingades därför fly. Under exilen bildade dock Carmagnola en allians mot Visconti, som tvingades avstå Brescia och Bergamo till Venedig.

Hertigen var under sina sista år i krig med sin svärson Francesco Sforza, som allierade sig med Venedig och Florens. Filippo Maria Visconti avled 1447 och blev den sista av huset Visconti som härskade över Milano.

Maria av Savojen, född 1411, död 1469, var en hertiginna av Milano, gift 1428 med Milanos hertig Filippo Maria Visconti.

Hon var dotter till hertig Amadeus VIII av Savojen och Maria av Burgund.

Äktenskapet arrangerades som en politisk allians, som maken just då hade stort behov av, och han frågade därför inte efter en hemgift. Då ändamålen med alliansen var uppfyllda, begärde han att få en hemgift för henne från Savojen, men blev nekad.

Hennes make hade ett stabilt förhållande med Agnese del Maino och hade ingen användning för Maria sedan de politiska syftena med äktenskapet hade uppfyllts. Maria misshandlades av maken och fick leva ensam och undangömd till sin död.

Beatrice Lascaris di Tenda, född 1372, död 13 september 1418, var en hertiginna av Milano, gift med Milanos hertig Filippo Maria Visconti. Hon var dotter till Pietro Balbo II Lascaris, greve av Tende, och tillhörde en familj med maktbas i Alperna.

Hon gifte sig 1403 med Facino Cane av Montferrat, en kondottiär i tjänst hos hertigen av Milano. Hon ska ha följt honom i fält, och vid hans död 1412 ärvde hon hela den förmögenhet och kontrollen över alla de landområden och städer han hade erövrat under sin framgångsrika karriär. Äktenskapet med Filippo Maria Visconti tillråddes av hans rådgivare för att få kontrollen över hennes kapital och besittningar, och tack vare dem kunde han etablera hertigdömet Milano som en stormakt.

Beatrice höll sig informerad om statens affärer, beskrivs som intelligent och god och var populär bland allmänheten. Visconti hade redan en relation med Agnese del Maino och ville göra sig av med Beatrice, men vågade inte angripa henne offentligt i Milano. En dag lät han röva bort Beatrice, två av hennes hovdamer och hennes trubadur, Michele Orombelli till slottet Binasco, där Beatrice och Orombelli anklagades för att ha begått äktenskapsbrott och de två hovdamerna för medhjälp. De utsattes alla fyra för tortyr, vilket fick hovdamerna och Orombelli att erkänna skuld: Beatrice erkände dock aldrig någonting. De dömdes alla som skyldiga och halshöggs på slottets borggård.