Vem gifte sig med Philippe I. de Bourbon, duc d’Orléans?

Philippe von Frankreich, Herzog von Orléans (* 21. September 1640 in Saint-Germain-en-Laye; † 9. Juni 1701 in Saint-Cloud), war Prinz von Frankreich und Navarra, Herzog von Anjou (1640–1668), Herzog von Orléans, Chartres und Valois sowie Pair von Frankreich (1660), Herzog von Nemours und Pair von Frankreich (1672), Herzog von Montpensier und Pair von Frankreich (1695), Dauphin der Auvergne und Fürst von Dombes (1693–1701), Herzog von Beaupréau und Châtellerault, Fürst von Joinville und La Roche-sur-Yon, Marquis von Mézières, Graf von Eu und Saint-Fargeau sowie Baron von Beaujolais.

Bei Hofe wurde er allgemein Monsieur genannt, was der offizielle Titel des Bruders von König Ludwig XIV. war; seine Gemahlinnen wurden als Madame bezeichnet. Seine zweite Ehefrau war Liselotte von der Pfalz.

Henrietta of England (Henrietta Anne Stuart; 16 June 1644 O.S. [26 June 1644 N.S.] – 30 June 1670) was the youngest child of King Charles I of England and his wife, Henrietta Maria of France. She was Duchess of Orléans through her marriage to Philippe I, Duke of Orléans.

Fleeing England with her mother as an infant in the midst of the English Civil War, Henrietta moved to the court of her first cousin King Louis XIV of France, where she was known as Minette. She married her cousin Philippe I, Duke of Orléans and became a fille de France, but their relationship was marked by frequent tensions over common suitors.

Henrietta played an instrumental role in negotiating the Secret Treaty of Dover between France and England against the Dutch Republic in June 1670, the same month as her unexpected death at the age of 26. Jacobite claims to the British throne after Henry Benedict Stuart's death descend from her daughter Anne Marie.

Ej att förväxla med: Elisabeth Charlotta av Pfalz (1597–1660)

Élisabeth Charlotte av Pfalz, tyska Elisabeth Charlotte von der Pfalz, kallad Liselotte, född 27 maj 1652 i Heidelberg, död 9 oktober/8 december 1722 i Saint-Cloud, var en fransk prinsessa och hertiginna av Orléans. Gift 1671 med hertig Filip I av Orléans, yngre bror till kung Ludvig XIV av Frankrike. Hon är främst känd som brevskrivare.

Liselotte beskrivs som en rättfram och uppriktig person, bildad och tolerant mot religiöst oliktänkande. Hon uppfostrades delvis hos sin faster Sofia av Pfalz på grund av sina föräldrars skilsmässa. År 1671 gifte hon sig med Ludvig XIV:s bror. Hennes make var homosexuell och efter att ha fått tre barn under de första fem åren av sitt äktenskap levde paret i praktiken skilda liv.

Hon blev omtyckt vid det franska hovet, där hon var allmänt känd enbart som "Madame". Kungen uppskattade hennes kvickhet och intresse för friluftsliv och teater, och valde flera av sina älskarinnor bland hennes hovdamer. Hennes relation med kungen blev ansträngd sedan han 1683 gifte sig med Madame de Maintenon, som Liselotte ogillade, men hon kvarblev vid hovet och spelade rollen som första dam mellan kronprinsessans död 1690 och kronprinsens sons giftermål 1697. När hennes bror avled 1685 gjorde hennes svåger Ludvig XIV anspråk på Pfalz för hennes räkning, något som utlöste det pfalziska tronföljdskriget.

Hon fick stanna kvar vid hovet även sedan hon blev änka 1701, och under Ludvig XIV:s sista år var hon en av hans närmaste vänner. Hennes son var Frankrikes ställföreträdande regent under Ludvig XV:s omyndighet 1715-1723, och under sina år som regentens mor blev hon flitigt uppvaktad av supplikanter, något hon starkt ogillade.

Liselotte är berömd som brevskrivare. Hennes omfattande brevkorrespondens är en källa till detaljerad kunskap om personerna och aktiviteterna vid svågern Ludvig XIV:s hov och hennes sons regeringstid.