Vem gifte sig med Jérôme Bonaparte?

Jérôme Bonaparte, född 15 november 1784 i Ajaccio, död 24 juni 1860 på slottet Villegénis i närheten av Paris, var en fransk furste. Han var son till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino samt yngste bror till Napoleon I. Bonaparte var kung av kungariket Westfalen 1807–1813.

Elizabeth Patterson Bonaparte, född 6 februari 1785, död 4 april 1879, var Jérôme Bonapartes första hustru.

Hon var dotter till storköpman i Baltimore, USA, William Patterson, och Dorcas Spear Patterson.

Giftermålet med Jérôme Bonaparte, som skedde i Baltimore 24 december 1803, erkändes aldrig av familjen Bonaparte, och Napoleon I framtvingade 1805 en skilsmässa mellan de båda. Paret färdades till Europa, men då de hade anlänt förvägrade Napoleon Elizabeth tillstånd att lämna skeppet och stiga i land i vare sig Frankrike eller i Nederländerna, som då låg under Frankrike. Jérôme steg iland i syfte att övertala sin bror att erkänna äktenskapet, men Elizabeth, som var gravid, tvingades avresa till Storbritannien, där hennes barn föddes i London. Napoleon framtvingade sedan en skilsmässa i hennes frånvaro. Sonen, Jérôme Bonaparte-Patterson, erkändes aldrig som legitim.

Elizabeth återvände till sin far i Baltimore med sin son. Hon uppges ha använt sig av sin kejserliga förbindelse för att höja sin status i societetslivet, och beskrivs som vacker, kvick och elegant. Hon besökte Europa igen efter Napoleons slutliga fall 1815, och gjorde då succé i societetslivet. Elizabeth Patterson Bonaparte levde under större delen av sitt liv ett bekvämt och händelselöst societetsliv i Baltimore. År 1815 genomdrev hon en amerikansk skilsmässa från Jérôme Bonaparte.

År 1860 avled Jérôme Bonaparte, och året därpå gjorde Elizabeth anspråk på arv efter honom för sig själv och sin son vid en domstol i Paris, men anspråken avvisades.

Katharina av Württemberg (Friederike Katharina Sophie Dorothea), född 21 februari 1783 i Sankt Petersburg, död 28 november 1835 i Lausanne, var den enda drottningen av Westfalen från 1807 till 1813. Hon var dotter till Fredrik I av Württemberg och Augusta Karolina av Braunschweig-Wolfenbüttel. Hon gifte sig på Slottet i Fontainebleau 22 augusti på 1807 med Jérôme Bonaparte.

Barn :

1. Jérôme Charles (1814–1847)
2. Mathilde (1820–1904) gift med furst Anatolij Demidov (skilda)
3. Napoleon-Jérôme-Joseph-Charles Bonaparte (1822–1891)

Katharinas föräldrar separerade 1788 och fadern fick vårdnaden; hon omhändertogs av sin farmor Sofia Dorothea av Brandenburg-Schwedt och från 1797 av sin styvmor Charlotte av Storbritannien. Hennes far slöt 1803 en allians med Napoleon I, vilken utökade hans terriorium. Katharinas äktenskap arrangerades som ett led i förbundet mellan Frankrike och Württemberg och kungadömet Westfalen skapades för makarna ur Napoleons erövringar i Tyskland. Jerome var under sin regeringstid otrogen med många olika älskarinnor, bland annat Diana Rabe von Pappenheim.

Vid upproret mot Napoleon 1813 störtades kungadömet Westfalen och Katharina följde Jerome till Frankrike. Efter Napoleons fall 1814 förväntade hennes far att hon skulle separera från maken liksom som Marie Louise av Österrike hade gjort från Napoleon, men hon valde att stanna med Jerome och flyttade med honom till Trieste. Under de hundra dagarna 1815 hjälpte hon Jerome att ta sig ur österrikiskt territorium för att kunna förena sig med Napoleons styrkor och blev därför utvisad till Württemberg, där hon sattes i husarrest. Efter Napoleons slutgiltiga fall fick hon sällskap av maken i arresten. Paret frigavs senare och tilläts återvända till Trieste. De tillbringade resten av livet företrädesvis i Trieste men också i Italien och Schweiz med titeln prinsen och prinsessan av Montfort.